COVID-19-pandemin har snabbt lett till några av de mest revolutionerande förändringarna i privatliv och yrkesliv runt om i världen. Även om omfattningen och varaktigheten av dessa förändringar inte är säker, har de redan haft stor inverkan på resmönstren. På grund av pandemin testas en övergång till distansarbete och virtuella möten i vad som kan ses som ett storskaligt experiment, och kunskapen och erfarenheten från det experimentet kan ha bestående effekter på vardagen. Ett delsyfte med detta projekt har varit att analysera effekterna av regeringens och offentliga myndigheters rekommendationer om mötes- och resebeteende för anställda vid 10 organisationer (utvalda myndigheter universitet och företag) i Sverige. Denna delstudie har genomförts i form av en enkätstudie till anställda med skrivbordsarbete där distansarbete varit relevant. Ett annat delsyfte har varit att ta del av arbetsgivarens syn på den uppkomna situationen, vilka åtgärder man vidtagit för att tackla de utmaningar detta har inneburit, och hur man resonerar, planerar och förbereder sig inför tiden efter Corona – det ”nya normala”. Denna delstudie har genomförts i form av en intervjustudie med HR personer vid de studerade organisationerna. I enkätstudien under våren 2020 genomfördes datainsamlingen för myndigheter först och några veckor därefter datainsamlingen för universitet och företag. Under dessa veckor hann rekommendationer och resmönster ändras vilket påverkar resultaten och jämförelser. Resultatet varierar stort mellan organisationer vilket sannolikt beror på tidpunkt för datainsamling, men studiens resultat pekar sammantaget på att de som tidigare pendlade med kollektivtrafik ändrade sitt resande på olika sätt. Många anställda åkte inte till jobbet vid tidpunkten för studien. Andra strategier som använts är att ta bilen istället eller cykla/gå. Den uppgivna oron för smitta vid kollektivtrafikresa är dock relativt stabil mellan studerade organisationer, dvs även mellan tidpunkt för datainsamling. Resultatet för anställda vid myndigheter indikerar en signifikant skillnad i orolig för smitta i kollektivtrafiken vid tidpunkten för datainsamlingen mellan de som tror att resorna återgår till det normala och de som inte tror på normalitet: de som är mer oroliga för att smittas i kollektivtrafiken är mindre benägna att tro att man kommer gå tillbaks till normala pendlingsmönster efter pandemin. För övriga studerade organisationer är denna skillnad inte signifikant. Universiteten är den organisation som förändrat sin användning av digitala möten mest. Trots den stora omställningen, är nöjdheten med digitala möten och distansarbete relativt hög. De intervjuade tror på en kraftig ökning i distansarbetet efter Corona med i snitt 2,2 dagars arbete på distans per vecka, högst bland statliga myndigheter där man tror på halvtid på distans: 2-3 dagar per vecka i snitt. Resultat från intervjustudien indikerar att kontoren förväntas få en något annorlunda roll efter Corona, där mer vikt läggs på formella och informella möten och socialt utbyte och mindre på rent kontorsarbete. Man understryker vikten av att kontoret ska kunna erbjuda en god arbetsmiljö och vara ett ställe som man får energi och inspiration av att besöka. Kontoren kommer i högre grad behöva erbjuda utrustning och utrymmen anpassade för digitala möten.
