Insikter från Barkarbystaden – planera för både arbete och socialt liv

Anna Strohmayer har studerat hur de som flyttat in i Barkarbystaden reser i sin vardag och presenterar resultaten i sin licentiatuppsats Vardagslivsrummet och meningsskapandet – vardagsresande och social hållbarhet i den regionala planeringen i Barkarbystaden.

– De jag intervjuat reser till sina arbetsplatser med kollektivtrafik eller cykel. Men de flesta har ändå tillgång till bil, de beskriver att de är beroende av bil för att ha en meningsfull fritid. Deras vardag domineras av arbete och familjeliv, medan utrymmet för fritid och vänner är mer begränsat, berättar Anna.

Anna beskriver hur en kritisk granskning av moderna stadsmiljöer visar att de ofta är planerade för ett, eller ett fåtal, sätt för de boende att leva sina liv. Eftersom nybyggda stadsmiljöer är planerade så att det är relativt enkelt att arbetspendla är det möjligt att arbeta heltid. Barnomsorg och skolor finns ofta i närheten av bostaden, vilket underlättar att kombinera familjebildning med fortsatt yrkesverksamhet.

– I storstadsmiljöer bor många långt ifrån vänner och familj, och jag tror att vi behöver öppna upp för ett ännu mer integrerat sätt att se på stadsbyggande och trafikplanering. Vi behöver bejaka människors sociala behov, bortom arbete och reproduktion, säger Anna.

Anna Strohmayer skrev sin licentiatuppsats vid Kungliga tekniska högskolan och har sedan återvänt till Trafikförvaltningen hos Region Stockholm där hon är strategisk planerare. Anna arbetar nu med en utredning om fritidsresande och hur kollektivtrafiken i större utsträckning kan sörja för resenärers behov på fritiden.

– Resande utanför arbetspendling är mer heterogent, både i tid och rum. För att förbättra människors tillgänglighet på fritiden i utbredda städer som Stockholm behöver vi underlätta kombinationsresor och vara öppna för att kombinationsresor med kollektivtrafiken också kan inkludera bil på en del av sträckan, menar Anna.

– Det är viktigt att förstå varför människor reser, och varför människor inte reser. Vi kan inte bara mäta trafikens omfattning, för att utveckla trafikplaneringen behöver vi också kvalitativa beslutsunderlag, avslutar Anna Strohmayer.