Detta kapitel diskuterar konsekvenserna av införlivandet av konventionen i svensk lagstiftning för planeringen av kollektivtrafik hos de regionala kollektivtrafikmyndigheterna. Har barns position i kollektivtrafikplaneringen fått vind i seglen, råder det stiltje eller är det motvind? Vad gör de regionala kollektivtrafikmyndigheterna för att uppfylla barnkonventionen? Vilka hinder finns? Sammanfattningsvis konstaterar författarna att det idag blåser medvind för ett barnperspektiv i planeringen av kollektivtrafik. Både regioner som arbetar utifrån ett barnrättsperspektiv ochregioner som har ett kund- och resenärsperspektiv på barn utgår många gånger från ett barnperspektiv i planeringen, men att det är en utmaning för i stort sett alla regioner att i planeringen av kollektivtrafik involvera barnens eget perspektiv.
