Hållbara transporter – ingen självklar lösning enligt ny avhandling

Är hållbara transporter lösningen på de miljöproblem som transportsektorn orsakar? Det beror på vad vi menar med hållbara transporter, eller ”hållbar mobilitet” som det också kallas – ett begrepp som blivit en central utgångspunkt inom transportsektorn de senaste decennierna.

Elias Isaksson har disputerat vid Lunds universitet med en avhandling som beskriver hur begreppet ”hållbar mobilitet” framställs i centrala förslag och diskussioner inom den svenska transportpolitiken, närmare bestämt i Stadsmiljöavtalet. Elias har studerat hur begreppet beskrivs, vilka underliggande normer och antaganden det vilar på, och vad detta har för politiska konsekvenser.

–Hållbar mobilitet – så som begreppet tar sig uttryck i svensk transportpolitik – är en produkt av ett samhälle som ser ständig tillväxt som naturligt förekommande och oundvikligt. En ökning av transporter tas för givet, till och med eftersträvas, och hållbar mobilitet framställs som nödvändigt för att hantera de negativa konsekvenser som kommer av denna tillväxt, berättar Elias Isaksson.

Enligt avhandlingen leder antagandena om oundviklig tillväxt till att alternativ till det transportintensiva samhället utesluts. Detta blir tydligt när man beaktar hur hållbar mobilitet inte framställs inom transportpolitiken – som en begränsning av tillväxt. Avhandlingen visar att detta sätt att förstå hållbar mobilitet i termer av minskat resande i hög grad är frånvarande i Stadsmiljöavtalen.

–Det dominerande sättet att beskriva hållbar mobilitet innebär att öka ”bra” mobilitet och hoppas eller anta att ”dålig” mobilitet med hög klimatpåverkan minskar. Men med tanke på vilken takt transportutsläppen har minskat i Sverige så verkar detta inte vara en pålitlig metod om vi ska ha en chans att nå klimatmålen, menar Elias Isaksson.

En av slutsatserna i avhandlingen är att politiken i stället bör prioritera lösningar som handlar om att minska användning av färdmedel med hög klimatpåverkan, som till exempel privat bilanvändning. Insatser för att öka resandet med mer hållbara transportalternativ, såsom kollektivtrafik, bör främst genomföras när det är absolut nödvändigt, särskilt om det gynnar marginaliserade grupper.

–En vanligt förekommande lösning på transportrelaterade orättvisor är att öka tillgängligheten till transporter för mindre priviligierade grupper. Men att ge fler människor ökade möjligheter att konsumera mer transport tar inte itu med de grundläggande problemen med sociala orättvisor. På samma sätt löser inte ökad användning av ”bra” mobilitet de grundläggande problemen bakom miljöförstöringen, säger Elias Isaksson.

–Om resandet ökar kommer klimatmålen att bli allt svårare att uppnå trots teknologiska framsteg. Det är därför viktigt att ifrågasätta antagandet om ständig tillväxt som bor i begreppet ”hållbar mobilitet” i dagens transportpolitik, menar Elias Isaksson.

Elias Isaksson är statsvetare vid Lunds universitet och verksam vid K2.

I augusti 2023 disputerade Elias med avhandlingen Between Growth and Sustainability Exploring the Construction of Sustainable Mobility in Swedish Transport Policy.