Kollektivtrafikens roll inom sociala och planetära gränser

Människans sätt att leva idag, inte minst vad gäller hur vi reser, sätter ohållbar press på vår planet. Begreppet ”planetära gränser” bygger på forskning om ekologisk hållbarhet och handlar förenklat om hur mycket jorden tål.  Om vi inte anpassar vår livsstil efter dessa definierade gränser riskerar vi att orsaka förändringar i ekosystemet som påverkar förutsättningarna för allt liv på jorden.

Men samtidigt som många knaprar alltmer på jordens resurser så finns det några som inte får en bit av kakan alls.

Claus Hedegaard Sørensen är forskare vid K2 och studerar hur kollektivtrafiken kan ge alla samhällsgrupper lika tillgång till transporter och på så sätt bidra till ett transportsystem som inte bara tar hänsyn till planetära gränser utan även social hållbarhet.

– Många reser för mycket, vilket leder till hög belastning på planeten. Samtidigt finns det grupper i samhället som har begränsad tillgång till mobilitet, vilket påverkar deras möjligheter att ta del av samhället och utvecklas, säger Claus Hedegaard Sørensen.

– Kollektivtrafiken kan spela en kritisk roll i att jämna ut dessa skillnader och ge alla samhällsgrupper tillräckliga möjligheter att resa på ett sätt som också tar hänsyn till planetens gränser, fortsätter Claus.

Det nystartade forskningsprojektet utgår från den så kallade ”donut-modellen”, en ekonomisk modell som beskriver hur människors behov kan tillgodoses på ett sätt som tar hänsyn till både social- och ekologisk hållbarhet. Nu ska modellen för första gången tillämpas på kollektivtrafiken genom en studie i Södertälje.

Först ska forskarna definiera var de sociala och planetära gränserna går för lokaltrafiken i Södertälje. Det kan till exempel handla om var gränsen ska gå för lägst tillgång till olika servicefunktioner, högst koldioxidutsläpp per person eller hur mycket det ska kosta att resa. Därefter används simuleringsstudier för att ta fram konkreta visioner för hur lokaltrafiken kan se ut för att inte överskrida dessa gränser.

– Vi kommer att ta fram olika visioner för hur lokaltrafiken i Södertälje kan utvecklas vad gäller till exempel var och när bussarna ska gå, hur kollektivtrafiken kan samspela med gång och cykel och vilken betydelse bilen har i sammanhanget, berättar Claus Hedegaard Sørensen.

Projektet kommer även att bidra med kunskap om hur dessa framtidsvisioner av Södertälje kan säljas in som en önskvärd utveckling för stadens invånare. Detta för att motivera människor till att förändra sina resvanor.

– En förväntad slutsats är att många kommer behöva resa mindre.  Samtidigt är det inte säkert att människor kommer att acceptera en sådan beteendeförändring. Därför är det viktigt att nå ut med budskap om hur mycket man faktiskt kan vinna på att resa mindre, säger Claus Hedegaard Sørensen.

– Människan lever idag över flera av de planetära gränser som definierats av forskning, och resandet hos en stor global medel- och överklass är en bidragande faktor till detta.  För att hålla oss innanför både sociala och planetära gränser måste vi utveckla ett miljömässigt hållbart och rättvist transportystem som bidrar till attraktiva städer som människor vill bo och verka i, avslutar Claus Hedegaard Sørensen.

Claus Hedegaard Sørensen är senior forskare vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut och projektledare för K2-projektet Kollektivtrafikens roll och egenskaper mellan planetära och sociala gränser: tröskelvärden, scenarier och positiva visioner. I projektet medverkar även forskarna Åse Jevinger från Malmö universitet samt Fredrik Pettersson-Löfstedt, Karin Winter och Ulrik Berggren från Lunds universitet.