Kollektivtrafik ”on-demand” – Potentialbedömning av efterfrågestyrda kollektivtrafiktjänster i Sverige
Kollektivtrafik ”on-demand” – Potentialbedömning av efterfrågestyrda kollektivtrafiktjänster i Sverige
Under senare år har tekniska landvinningar, såsom spridning av ”smarta” telefoner och utvecklingen av positioneringsteknik som används i fordon inneburit ett förnyat intresse för anropsstyrd kollektivtrafik. Med inspiration från tjänster som ger resenären möjlighet att boka resor med telefonen och där fordon automatiskt omruttas i realtid har möjligheten att förbättra anropsstyrd kollektivtrafik, eller att finna nya nischer för sådana tjänster väckt intresse på många platser. Syftet med projektet var att utveckla förståelsen för om, i så fall var och hur realtidsefterfrågestyrd kollektivtrafik skulle kunna genomföras i Sverige.
Inom ramen för projektet har vi utvecklat grunderna för ett planeringsverktyg som använts för att simulera effekterna av att införa en realtidsefterfrågestyrd tjänst i Sjöbo kommun. Grunderna till verktyget har utvecklats genom att kombinera en systematisk genomgång av erfarenheterna från försök med realtidsefterfrågestyrd kollektivtrafik i olika länder i världen, med utvecklandet av en modell för att simulera effekterna av en efterfrågestyrd tjänst. Den systematiska genomgången av erfarenheter har bidragit till utvecklingen av olika scenarioparametrar avseende möjliga utformningar av en efterfrågestyrd tjänst i Sjöbo, tex avseende hur man kan boka och var man kan resa. Simuleringar där olika parametrar, såsom antal fordon, antaganden om vilken typ av resor som utförs, samt hur benägna resenärer är att använda tjänsten utifrån effekter på restid jämfört med andra färdmedelsalternativ har sedan utförts. Resultaten från simuleringarna tyder på att det skulle krävas ett stort antal fordon för att uppnå en god servicenivå med den här typen av tjänst i Sjöbo kommun. Att det krävs många fordon indikerar också att kostnaderna för en sådan tjänst skulle vara höga. Vidare visar simuleringsresultaten tydligt att en stor utmaning är att uppnå samåkande i DRT-fordon, dvs att fler än en passagerare transporteras samtidigt. Typiskt krävs att resenärer accepterar en annan avresetid för resan och/eller förlängd restid även då ett relativt stort antal resenärer vill nyttja tjänsten. En intressant men ej studerad potential tycks finnas i olika mekanismer för att möjliggöra för resenärer att flytta sin avresa i tid och i viss mån plats, samt hur man optimerar resor till bytespunkter till övrig kollektivtrafik för att uppnå högre samåkning i DRT-fordon.