Kollektivtrafikens roll och plats i resenärens vardagsliv - idag och i framtiden

I ett treårigt projekt samlade forskare in berättelser om kollektivtrafiken vid Triangeln i Malmö, Odenplan i Stockholm, och i Uddevalla. Med hjälp av en kulturgeografisk ansats och ett vardagslivsperspektiv bidrar forskningen med fördjupade kunskaper om resenärerna: Vilka är de? Vilka behov har de? Hur ser de på de kollektivtrafiksatsningar som görs i deras närhet?  Projektet bidrar även med kunskaper om behov, erfarenheter och föreställningar hos dem som ännu inte kan räknas som kollektivtrafikresenärer.

Trots ett bra utbud av kollektivtrafik skiljer sig ungdomarnas berättelser åt i de tre städerna och forskarnas analyser visar olika strategier och mobilitetsnormer hos ungdomar i de olika städerna. Kombinationen cykling–kollektivtrafik är vanlig i Malmö, medan kombinationen gång–kollektivtrafik är mer vanlig bland ungdomarna i Stockholm och en strävan att slippa åka kollektivt och en önskan att äga moped eller bil präglar berättelserna hos ungdomar i Uddevalla. Resultaten visar också hur ungdomar prioriteras olika jämfört med andra resenärer i kollektivtrafiken och att ungdomar värderar kvalitet och punktlighet minst lika högt som andra, vuxna resenärer gör. Synen på ungdomar som resenärer i kollektivtrafiken behöver uppmärksammas mer om de rådande normerna och resvanororna ska förändras i framtiden. I Malmö och Stockholm pekade ungdomarna på miljön som en viktig aspekt för valet av transportmedel. Olika nya trafiklösningar kom också upp i fokusgruppsdiskussionerna, samt förslag på bättre planering för pålitligare kollektivtrafik. Många upplever att det saknas ”en plan B när det inte fungerar”. När det gäller visioner om framtidens resor nämndes att kollektivtrafik och biltrafik borde hållas planskild från gång och cykelstråk, samt nya elfordon och även förhoppningar om nya drivmedel som kan möjliggöra framtidens resor utan att påverka miljön negativt.

Forskarna intervjuade även vuxna och äldre ovana kollektivtrafikresenärer som fick testa att åka med kollektivtrafiken. Resultaten från Uddevalla visar att vuxna och äldre ofta föredrar bil framför kollektivtrafik med hänvisning till att det är ett bekvämt och flexibelt transportmedel. De som redan har en bil uttrycker att det inte känns motiverat att åka buss eller tåg (”bilen står ju ändå där”). Här skiljer, inte oväntat, svaren mellan dem som bor i närheten av kollektivtrafiken och dem som har längre avstånd till en hållplats. Kollektivtrafiken framstår som extra viktig för äldre som saknar bil. Flera äldre, ensamma kvinnor, uttrycker att de inte har råd att äga bil och att de uppskattar stads-/närtrafik med flexibla fordon som de kan kliva på utanför sin port. Det finns även en del generell kritik som framfödes, vilken kan vara avgörande för om en äldre person väljer att resa eller stanna hemma. Flera oroade sig exempelvis för att inte få sittplats i kollektivtrafiken och att behöva stå ute och vänta i dåligt väder. En mindre studie visade att de äldre använde kollektivtrafiken mer när de fick resa gratis eller fick subventionerade månadskort. 

Forskningen bidrar med fördjupade kunskaper om vardagslivets komplexitet i urbana miljöer; om de strategier som människor utvecklar i sin vardag för att leva ett så bra liv som möjligt och om sina olika sätt och motiv för att ta sig fram i transportsystemet. Kunskaperna är viktiga för samhällsplaneringen, både vad gäller transporter och boende. En slutsats är att täta beskrivningar av vardagslivet verkar vara viktigare än någonsin, i en utveckling av städer som innebär förtätning, nya digitaliserade mobilitetslösningar, och när transportsystemet ska vidareutvecklas och bli mer automatiserat.