När man talar om elbussar framhålls ofta deras påverkan på stadsmiljöer, exempelvis vad gäller urbana kvaliteter som luftkvalitet och buller, eller hur etableringen av laddinfrastruktur ska anpassas till både den urbana kontexten och till kollektivtrafikens förutsättningar. Sedan de första elbussarna introducerades i svenska städer för ca 10 år sedan har det funnits förväntningar på att elektrifieringen ska skapa nya förutsättningar för stads- och bebyggelsemiljöer, exempelvis genom att öppna upp för hållplatser inomhus, eller att kunna trafikera känsliga miljöer. I den här rapporten fokuserar vi just på frågan om elbussens roll ur ett stadsplaneringsperspektiv. Syftet är att, på ett explorativt vis, analysera och diskutera hur introduktionen av elbussar ger nya möjligheter och utmaningar i stads- och bebyggelsemiljöer.
Resultaten från fallstudierna presenteras i tre olika teman. Det första handlar om att tysta och rena bussar ger nya möjligheter. Det andra temat fokuserar på hur etablering av laddinfrastruktur är förknippat med utmaningar avseende tillståndsprocesser och estetisk utformning. Det tredje temat handlar om kopplingarna mellan depåplacering och elektrifiering där sambanden mellan övergången till elbussar och lokaliseringsfrågan diskuterades.
Vi konstaterar att eldriften av bussar har gett nya möjligheter för stadsutveckling på platser eller längs sträckor där luftföroreningar och buller från bussar tidigare har utgjort ett hinder för exempelvis ny bebyggelse. När det gäller effekten på luftkvalitet poängterar vi att en övergång till eldrift främst reducerar utsläppen av kvävedioxider, medan utsläppen av partiklar från bromsar och från slitage av vägbana troligtvis inte påverkas i samma utsträckning, men som tidigare konstaterats behövs mer kunskap om detta.
Resultaten belyser också att övergången till elbussar så här långt har haft en begränsad effekt på exempelvis linjedragningar genom känsliga miljöer, eller nya lösningar såsom inomhushållplatser. Förhoppningarna att elbussar skulle bidra till ganska omfattande förändringar av busstrafiken har ännu inte realiserats. Övergången till eldrift har gjort att nya frågor har aktualiserats ur ett stadsplaneringsperspektiv. Detta omfattar exempelvis placering och utformning av laddinfrastruktur i stadsmiljöer, där frågor kring estetik och synkronisering av olika planerings och upphandlingsprocesser ställer höga krav på samverkan, ofta mellan aktörer som inte tidigare har samarbetat. Lokalisering av depåer är en annan viktig fråga som kompliceras av att möjliga platser begränsas av faktorer såsom tillgång till effekt i elnätet, ett eventuellt ökande behov av yta för bussdepåer, samt lämplighet i förhållande till start- och ändpunkter i busslinjenätet.