I samband med att FN:s barnkonvention blev svensk lag 1 januari 2020 pekade UNICEF Sverige (2020) på att införlivandet föranleder högre krav på kompetens hos myndigheter och beslutsfattare då barnrättsperspektivet blir ett lagstiftat inslag i deras dagliga verksamhet. Men hur ser detta arbete ut i praktiken? Syftet i denna rapport är därför att undersöka om och hur barn involveras i den regionala kollektivtrafikplaneringen.
Sammanfattningsvis illustrerar projektet att barnkonventionens implementering i den svenska lagstiftningen inte inneburit större förändringar hos svenska regionala kollektivtrafikmyndigheter i det korta perspektiv som vi studerat. Detta på grund av flertalet orsaker: bristande stöd och vägledning från nationella myndigheter, politiska mål för kollektivtrafiken som inte inkluderar barn, barnperspektiv i planeringen som inte utvecklas till att också inkludera barnen.
Projektet har bidragit med ny kunskap om barns mobilitet i relation till kollektivtrafiken. En viktig slutsats är att skoltrafik och linjelagd trafik är tätt sammanbundna ur ett barns mobilitetsperspektiv och att planeringen av dessa därför också bör vara sammankopplade för att ett barnrättsperspektiv i kollektivtrafiken på allvar ska kunna uppnås. Detta kräver kommunal och regional samordning, inte bara av trafikplaneringen, utan också samhällsplanering, så att barnens målpunkter kan vara försörjda av kollektivtrafik, särskild eller linjelagd.