Även om många menar att det idag saknas visioner för en omställning av transportsystemet finns en växande diskussion om att visioner kan sätta ingång välbehövliga omställningsprocesser. I denna rapport undersöks glappet mellan efterfrågan på visioner och kunskapen om visioners innehåll och funktion i transportsektorn. Detta görs genom en genomgång av visioners plats i svenska planeringsprocesser, genom en analys av forskning där visioner används som verktyg i omställningsprocesser och genom en analys av svenska policydokument där visioner om transportsystemet har formulerats.
Rapportens övergripande slutsats är att kunskapen om transportvisioner och deras betydelse i förhållande till hållbar omställning är relativt liten och tämligen okritisk. Litteraturgenomgången visar att forskning om visionsbaserade omställningsprocesser är initierade och drivna av forskare, medan forskning om visionsprocesser som andra aktörer lett är ovanliga. Detta visar även på ett glapp mellan planeringsforskning och transportforskning. Slutsatserna från de forskningsdrivna processerna pekar på att transportvisioner kan vara värdefulla eftersom de möjliggör för olika grupper att engagera sig i hur transporter, resande kan och bör te sig i framtiden. Rapporten konstaterar också att många visionsprocesser har konsensus som mål, vilket kan kritiseras eftersom det döljer politiska konflikter och olika gruppers intressen. Resultaten visar att politiska aspekter och politikers roll i visionsprocesser i mycket låg utsträckning har diskuterats och problematiserats, trots att det handlar om visioner med långtgående konsekvenser för olika grupper.
En annan slutsats som kan dras utifrån analysen svenska transportvisioner är att medborgarnas och invånarnas roll i samhällsutvecklingen först och främst är som mottagare av styrning och planering. I litteraturöversikten finns det dock en stor rad studier som aktivt bjudit in medborgare utifrån tanken att olika röster bör komma till tals när framtidsbilder formuleras. Medborgare anses viktiga att inkludera från ett demokratiskt perspektiv, och kan bidra till legitimitet, men också för att framtidsbilderna ska bli mer nära människors vardag, eller i vissa fall mer radikala.