Vardagslivsrummet och meningsskapandet – vardagsresande och social hållbarhet i den regionala planeringen i Barkarbystaden
Förorternas andel av den totala stadsbebyggelsen blir allt större, och allt fler människorbor urbant men utanför den traditionella innerstaden. För många innebär därför dagensstorstadsliv dagliga förflyttningar över kommungränser, för att komma till arbete,vänner, familj och fritidsintressen. Vardagslivet levs i ett nätverk av sammanbundnanoder – i ett vardagslivsrum. Denna studie undersöker hur människors vardagslivpåverkas av detta dagliga resande. Den övergripande målsättningen med studien är attbidra till ökad konkretisering av social hållbarhet i den regionala planeringen genom attfördjupa kunskapen om denna påverkan, utifrån vardagsresandets hinder ochmöjligheter. Genom en kvalitativ metod bestående av intervjuer med boende iBarkarbystaden, del av en så kallad regional stadskärna och ett av Sveriges störstapågående utvecklingsområden, undersöks i studien erfarenheter och reflektioner kringvardagsresandet.Resultatet visar att i konkretiseringen av social hållbarhet i ett regionalt sammanhangbehövs en förståelse för platsens specifika vardagslivsrum; det vill säga hur denna platsbinds ihop med sin omvärld materiellt och socialt, vilka tillgängligheter som är viktigaoch varför. I detta ingår betydelsen av minnen och drömmar relaterade till vardagslivet.En betydande meningsbärande aspekt i vardagslivet är det sociala livet. Studien gerunderlag för att förstå hur de sociala relationerna tar plats i vardagslivsrummet.Resultatet visar att boende upplever att det saknas utrymme i vardagen för fritid ochvänner, det vill säga de sfärer utanför arbetet som inte är inom den reproduktivadomänen (omsorg och familjeplikter med mera), och att en meningsfull fritid för fleraär beroende av tillgång till bil. I studiens slutsatser betonas vikten av ökad kännedomom det levda rummet – det vill säga känslor kopplade till en plats eller person – iplaneringen av staden. Denna både breddade och fördjupade kvalitativa kunskap handlarom varför en målpunkt behöver nås, och inte endast hur den ska nås, som ofta är fallet itraditionell (kvantitativ) trafikplanering med sitt fokus på sträckor och transportmedel.Det är tillgängligheten till meningsskapande och inte mobiliteten i sig som blir centralt.Detta lyfter behovet av ett mer integrerat sätt att se på stadsbyggande där såvälbebyggelse, socialt liv som transporter och resande får plats.