Kunskapsöversikt: Stadsmiljöavtalets politiska process
Stadsmiljöavtalet är en nationell satsning som innebär att kommuner och landsting kanansöka om delfinansiering av satsningar på infrastruktur för kollektivtrafik och cykel föratt skapa hållbar stadsutveckling. Regeringen fattade beslut om satsningen 2015 ochsedan dess har fem ansökningsomgångar genomförts. Totalt har 170 ansökningar kommitin varav 77 har tilldelats sammanlagt 2,5 miljarder SEK av Trafikverket.Stadsmiljöavtalet har fått sitt namn efter Norges motsvarighet, bymiljøavtale. Densvenska policyn skiljer sig dock från den norska genom att (1) utgöras avmyndighetsbeslut och inte avtal, och (2) genom att inte vara inriktad främst mot de storastäderna. Även om stadsmiljöavtalet baseras på projekt som kommunerna själva väljer attsöka medel för, utgör policyn en relativt stark statlig styrning. Denna ligger främst iTrafikverkets utvärderingskriterier och de motåtgärder som kommunerna lovar. Det kanbland annat handla om att kollektivtrafikperspektiv ska föras in i olika plandokument.Att det har varit kort tid mellan utlysning och deadline och till slutdatum förfärdigställande av projekten har lett till att kommunerna i många fall redan fattat beslutom de projekt som senare beviljats medel av Trafikverket. Det innebär attstadsmiljöavtalet snarare kan ses som en möjliggörande faktor än det som genererarförändring.På nationell nivå finns ett flertal mål kopplat till stadsmiljöavtalen. Dessa handlar omhållbara stadsmiljöer, en ökning i kollektivtrafikens andel av de totala persontransporterna,och minskade utsläpp av växthusgaser. Inledningsvis fanns också ett målom ökat bostadsbyggande kopplat till policyn. Vilket genomslag målen får på lokala nivåär oklart. Att målen är flera och att målet med hållbara stadsmiljöer går att tolka på olikasätt möjliggör att kommunerna tolkar och prioriterar dem olika. I och med att de lokalabesluten i flera fall föregår den nationella policyn finns det också lokala målsättningarsom kan konkurrera med de nationella.Genomförandet av stadsmiljöavtalet på lokal nivå innebär en balansgång mellan denexpertkunskap som tjänstepersoner besitter och den demokratiska förankring som skergenom den politiska debatten. Båda är nödvändiga för att de projekt som finansieras skavara så effektiva som möjligt och samtidigt accepteras av medborgarna.Vilka effekter stadsmiljöavtalet kommer att få är oklart. Då många lokala projekt varbeslutade innan finansieringsbeslutet är det svårt att hävda att policyn ledde till projekten.Det går dock att anta att policyn skyndade på genomförandet av projekten. Trafikverketsutvärdringskriterier och de motåtgärder som krävdes kan också ha gett ett störreinflytande till lokala politiker och tjänstemän som arbetar för en hållbar stadsutveckling.Därmed spelar dessa en viktig roll i styrningen.