Vardagsresor utanför de starka stråken
K2-forskare har vänt sig till resenärer som inte reser enligt starka-stråk-principen och som sällan svarar på enkäter eller deltar i traditionella samråd för att ta reda på hur kollektivtrafiken bättre kan möta deras behov.
Kollektivtrafiken har under många år prioriterat så kallade ”starka stråk”, som erbjuder kollektivtrafik på de mest efterfrågade sträckorna och tiderna, med fokus på resenärers pendling till och från arbete och skola.
Fokus på dessa starka stråk för med sig att resenärer som reser av andra skäl, eller på andra tider, ofta upplever att kollektivtrafiken inte passar deras behov. Det kan handla om deltidsarbetande, de med oregelbundna arbetstider, ungdomars fritidsresor, äldre resenärer eller de som behöver mer tid eller extra stöd för att kunna resa kollektivt.
I en nyligen publicerad K2-rapport Vardagsresande utanför de starka stråken — förutsättningar för socialt hållbar tillgänglighet beskriver forskarna Lena Levin, Jonna Nyberg och Robin Nuruzzaman från VTI mobilitetsbehov som är mer komplexa än den genomsnittlige pendlarens och ibland långsammare än normen för pendling mellan hem och arbete.
– Vi har undersökt hur några av de som bor i Alingsås och Fagersjö ser på sin tillgång till kollektivt resande. Vi har vänt oss till pensionärer, personer med synnedsättning, ungdomar och vårdnadshavare med små barn, för att ta reda på hur resenärer som befinner sig utanför den så kallade starka stråk-planeringen upplever att kollektivtrafiken kan möta deras behov, berättar Lena Levin.
Studien visar bland annat att de här målgruppernas resor ofta är så kallade kedjeresor. Vårdnadshavare med små barn reser till exempel till och från arbetet via en förskola, och ibland har de behov av ytterligare stopp längs vägen för att till exempel handla mat.
Några av de faktorer studiens respondenter lyfter fram som viktiga är tidtabeller som fungerar så att resenären kommer fram i förväntad tid och ett gott bemötande från bussförare och andra medarbetare i kollektivtrafiken.
– För att förbättra kollektivtrafikens sociala hållbarhet behöver vi också förbättra arbetsmiljön för medarbetare i kollektivtrafiken. Det finns flera forskningsstudier som visar hur en stressig arbetsmiljö, med tajta tidtabeller, påverkar utsatta resenärsgrupper, som äldre och resenärer med funktionsnedsättning, negativt, säger Lena Levin.
Läs mer i K2-rapporten Vardagsresande utanför de starka stråken — förutsättningar för socialt hållbar tillgänglighet där du både kan ta del av forskares och intervjuade resenärers rekommendationer. Rapporten kommer snart att finnas på K2:s hemsida.